tisdag 27 december 2011

Deborah Tannen – Det var inte så jag menade



Översättning: Glenn Petersen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-15817-0

Det här var en oerhört intressant bok! Mycket mer så är vad jag hade kunnat ana. Jag visste inte riktigt vad det var för en bok när jag införskaffade den men det blev jag snart varse. Vet man inget om samtalsstil men till exempel reagerar för att man blir avbruten stup i kvarten är det här rätt bok. Det förklarar ingående varför man reagerar som man gör i olika sammanhang, att ett samtal är en ständig ström av tolkningar och intentioner, reaktioner på vad som tidigare har sagts och så vidare. Detta är väl egentligen självklarheter men inget man kanske tänker på i första hand.

Det handlar också en hel del om metabudskap, en hel del kanske var fel att påstå för jag upplever det nog som att det tar upp det mesta av boken. Det är inte bara vad som sägs som vägs in i våra tolkningar, det är minst lika intressant hur det sägs. Vidare belyses olikheter mellan olika grupper, inte bara män och kvinnor avhandlas som olika kulturer utan också mera geografiska skillnader är viktiga. Man talar inte på samma sätt i olika länder, städer eller byar. Vad som spelar in är förstås en blandning av arv och miljö men det är egentligen inget boken försöker att förklara. Det intressanta som boken däremot gör är att öppna ögonen på läsaren och låta denne förstå att det faktiskt finns skillnader mellan personer och att allt som tolkas inte är detsamma som intentionen som ansågs.

Och vi har alla våra roller. Att tala på samma sätt med sina närmaste och käraste är inte samma sak som en professionell diskussion i media. Det finns olika ramar för hur saker går till och det är alltid en tolkningsfråga hur det ska vara. På mitt personliga plan fick jag verkliga tips hur man undviker missförstånd, detta utan att det finns några egentligen pekpinnar i boken. Det är helt enkelt en språklig upplysning snarare än en instruktionsbok. Detta är perfekt eftersom det torde vara det bästa sättet att lära sig på, att man får tänka till lite på det som boken tar upp och applicera det på sina egna situationer. Jag anser att om man har läst denna har man kommit ett steg på vägen mot ökad förståelse för andra. Det är något som de flesta människor egentligen behöver, kanske utan att veta om det. Detta är mitt första steg!

Förresten, på tal om metabudskap, hur tänkte man egentligen när man designade bokens omslag? Är det bara jag som får vibbar av en lågstadiebok? Visserligen är det inte en svårläst bok i den bemärkelsen, men inte lämpar den sig för den målgruppen i alla fall!