onsdag 4 juli 2012

Dave Thompson - Welcome to my Nightmare: Sagan om Alice Cooper




Översättning: Per Planhammar
ISBN: 978-91-87049-06-4

Om det är någon rockbiografi jag har önskat mig så är det den om Alice Cooper. Det finns visserligen redan ett par skrivna sedan tidigare – Me Alice och Golfmonster, som fortfarande går att skaffa för ett rimligt pris. Bägge står förstås på min önskelista sedan länge men eftersom det trots allt är omständigare att läsa böcker på ett annat språk än modersmålet har det inte blivit av att jag har införskaffat någon av dem.

Hur som helst ställer den här ganska tidigt frågan om vad Alice Cooper egentligen är, en man en artist, ett band eller ett varumärke? Det är en befogad fråga eftersom Alice Cooper var ett band under sina första år innan sångaren bröt sig ur och tog namnet med sig i och med soloplattan Welcome to My Nightmare 1975. Boken går ganska detaljerat in på de allra första åren och för mig som känner att jag trots allt har rätt bra koll på karriären är dessa bitar de mest intressanta. Men allt eftersom jag läser, och det är ganska svårt att lägga ifrån sig boken, märker jag att ju längre framåt i karriären jag kommer desto mer visade det sig att jag faktiskt inte visste.

Historien tar sig sedan framåt och ger detaljer som känns oumbärliga samtidigt som de är väldigt ingående. Alkoholkonsumtion och drogberoende, relationer bandet emellan, Glen Buxtons frånfälle och allting däremellan. Det finns glädje och sorg och ibland ett visst vemod men det är alltid hoppfullt skrivet. Hela tiden, liksom Alice Cooper, blickar biografin framåt. Det är svårt att hitta negativa saker att skriva om, hela bokens existens är på något sätt en våt dröm. Men skulle man leta skulle man hitta ett problem. Det är nämligen så att ju närmare vår egen tid vi kommer desto fortare behandlas den. Det blir färre och färre detaljer som nämns och det kan kanske till viss del bero på att Alice Cooper var mindre intressant vid denna tidpunkt men också att det helt enkelt inte finns lika mycket mumsigheter att förmedla.

Jag hade också önskat att boken hade inkluderat soloprojekt från de andra medlemmarna än Alice. Det berörs visserligen under de tidigare åren, när splittringen blir ett faktum, men vad som senare hänt på skivfronten är det tunt om. Michael Bruces projekt In My Own Way berörs som hastigast och naturligtvis Billion Dollar Babies som bildades av de kvarvarande medlemmarna när Alice gjorde Welcome to my Nightmare. Neil Smiths soloprojekt nämns i förbifarten och det är tydligt att Glen Buxton inte utforskade sina musikaliska barriärer bortom de initiala åren med bandet. Inte heller Dennis Dunaways musikaliska aktiviteter behandlas mer än ytligt men jag antar att det skulle behövas ett par 100 sidor till i den redan drygt 400 hundra sidor tjocka boken för att kunna gå alla originalmedlemmarna på djupet.

Med facit i hand får man säga att det bästa är bra nog och att även om boken lanseras med föresatsen om att vara den sista stora rockklassikern hoppas man att det kommer en fördjupning med allt om alla så småningom. Det vore mumma för alla oss riktiga fanatiker! Alla andra lär få sitt lystmäte tillfredställt i och med denna bibel!