onsdag 23 maj 2012

Tahar Ben Jelloun – Islam: Svar på Dina Frågor




Översättning: Mats Löfgren
Utgiven av: Alfabeta Förlag
ISBN: 91-501-0319-9

Först av allt måste jag kommentera min oro att skriva om något som har med religion att göra. Det kan som bekant verkligen tas hus i helvete om man uttrycker sig fel eller helt enkelt blir missförstådd. Men eftersom jag egentligen inte har några åsikter om religionen som sådan utan bara den som skrivs i boken (och hur det skrivs) borde inte någon kunna ta illa upp av det här. Det är i alla fall min förhoppning!

I grund och botten är det här nog en barnbok men jag vill påstå att den även lämpar sig alldeles utmärkt för vuxna. Det är mycket lättfattligt skrivet och så objektivt att till och med den mest trångsynta människan på jorden faktiskt kan se bortom sina förutfattade meningar och läsa vad Tahar Ben Jelloum verkligen skriver. Han hävdar flertalet gånger att boken verkligen inte har ambitionen att omvända någon och det är helt klart när man läser den. Trots denna är den naturligtvis skriven ur en muslims synvinkel och även om författaren inte direkt klankar ned på någon annan religion så märks det var hemvisten finns.

Texten har formen av en dialog mellan ett barn och en vuxen och börjar 9/11 2001. Frågor ställs om vad som egentligen är islam, vad muslimerna egentligen står för och vilka regler och lagar det finns inom denna religion. Självklart är det en del jämförelser med både kristendomen och judendomen och det är väl ett bra sätt att skapa begripliga referenser på, åtminstone för de som har dessa religioner som sin hemvist.

Vi får faktiskt en ganska grundlig historielektion och även om jag inte är en man som klarar av att komma ihåg årtal och namn på viktiga personer finns det en hel del av den varan. Det talas också om olika inriktningar inom Islam och – hör och häpna – boken är faktiskt ganska kritisk mot stora delar av utövanden och tar avstånd från fanatism! Vad som verkligen är sant och vad som är (fel)tolkningar av koranens texter gås igenom på ett pedagogiskt och metodiskt sätt.

Den är mycket lättläst och tog mig inte särskilt många timmar att läsa igenom. Texten är ganska stor också så det finns egentligen ingen ursäkt för att inte förkovra sig med den här boken. Klarar jag det så är jag övertygad om att DU klarar det också. Ta chansen, den är faktiskt intressant!

måndag 21 maj 2012

Calamity Jane – Till Min Kära Dotter



Översättning: Marianne Ivarsson
Utgiven av Alftabeta Förlag
ISBN: 91-7712-123-6

Egentligen ser jag inte det här som en bok utan mera som en samling historiska dokument. Det handlar nämligen om brev som Calamity Jane skrev till sin dotter och som enligt boken skulle överlämnas till denne efter Janes död. Det på många sätt en dyster samling texter men ofta är de ändå hoppfulla inför framtiden. Jag tycker att man får en bild av Calamity Jane som inte riktigt stämmer överens med det man trodde att man visste om henne och det är nog lite av poängen med att ge ut texterna också gissar jag.

Det känns väldigt öppet och ärligt men trots detta tar Calamity Jane med sig hemligheter i graven. I sista brevet, skrivet i Juni 1902, är det en hemlighet hon vill berätta men vågar inte och konstaterar i stället att hon tar med sig den i graven. Detta fångar åtminstone mitt intresse! Vad är det för hemlighet som är så hemsk att hon inte törs skriva om den i de annars så utelämnande breven? Vi lär väl aldrig få veta det liksom vi aldrig för veta Einsteins sista ord eftersom han mumlade dem på tyska inför en sjuksköterska som inte kunde språket.

Om breven nådde dottern är jag osäker på, det finns inget i bokens förord som talar om detta. Jag hoppas dock att så är fallet för det är en mycket gripande berättelse hon ger. Det är inte direkt så att man stortjuter när man läder breven men visst finns det en klump i halsen många gånger. När man till exempel läser att hon ger bort sina sista femtio cent för att hennes vän ska få sig ett mål mat. Hon verkar också ha varit mycket sympatisk och tagit hand om både det ena och andra barnet medan hennes tankar hela tiden tyck vara hos dotter hon har varit tvungen att adoptera bort.

Vidare erkänner hon att hon har varit med och skapat ryktesbildningen om henne själv. Hon nämner inte direkt vad det är frågan om men hon påstår att hon inte alls är så nattsvart som det ryktas om henne.

Det märks att Calamity Jane hade svårt för att skriva och endast med stor möda har plitat ned breven. Sammanhangen kan skifta från en mening till nästa och det är väldigt enkla meningsbyggnationer. Hur mycket av originalbrevens utformning som har försvunnit i översättningen är förstås svårt att sia om men det känns som att det handlar om en mycket trogen översättning! Det är lättläst, till och med mycket lättläst och det tog mig inte särskilt lång tid att plöja igenom de omkring hundra sidorna boken består av. Det är förvisso en hel del bilder också, både på Jane själv och på hennes omgivning. Jag gillar det här och är glad att jag fick möjlighet att förkovra mig i detta människoöde. Och vem vet, kanske kommer jag att hitta flera dokument om denna mycket intressanta personlighet som femtio år före sin tid levde som hon hade lust med, svor som en borstbindare och klädde sig i manskläder!

söndag 20 maj 2012

Markis De Sade – Juliette Del 1&2



Översättning: Hans Johansson
Utgiven av: Vertigo Förlag
ISBN: 978-91-85000-62-3

Det är nu nästan ett halvår sedan jag recenserade de två sista delarna av den här romansviten, del5 och 6 om lastbarhetens fördelar. Det var en märklig upplevelse men som jag menade på redan då så väcktes definitivt intresset i och med detta att bekanta mig med början på historien också. Det är på sätt och vis en lika märklig upplevelse som består av oräkneliga perversioner men också av långa filosofiska monologer. Rent av väldigt långa faktiskt! Det är ibland resonemang som verkligen drivs in absurdum men eftersom jag är svag för den typen av argumentationer är det verkligen ingen nackdel.

Det som ger en klump magen är dock de mest perversa utsvävningarna som inte drar sig för varken fysisk misshandel mord. Det finns flera utläggningar på flera sidor åt gången vad som är njutbart och vad man bör ägna sitt liv åt och varför. Vi får lära oss att det är njutningen som är det viktiga, ingen annan betyder något och enbart egoismen är riktigt äkta. Allt annat existerar enbart för att vi ska dra nytta av det även om upphetsningen inte nödvändigtvis behöver vara sexuell. De Sade väjer inte undan för något och om det är något man kan tänka sig är bortom de oskrivna lagarna om vad man får skriva och fantisera om på det här sättet kan man vara säkert på att han exploaterar just det.

Att döda och misshandla de som egentligen står en närmast är det som enligt bokens huvudpersoner är det som ger de skönaste utlösningarna. Det är det som är det mest förbjudna som ger de största njutningarna men jag tycker att den gode Markisen talar emot sig själv en smula. Det är brottet som är passionen och lagarna förkastliga, men utan lagar finns det heller inget brott. Det finns inget sätt att bryta mot moralens regler om det inte vore för just dessa regler. Libertinerna i boken behöver verkligen regler för att kunna sätta sig över dem och bryta emot dem. Något som tycks mig märkligt är att det tycks finnas en oskriven regel libertiner emellan att inte förlusta sig på varandras olycka. Det borde enligt de filosofiska linjer som De Sade lägger fram vara en regel som skulle skänka mycket nöje för sig utövare eftersom förräderi är en mycket uppskattad synd.

Jag gillar språkbruket i boken som tycks vara mycket skickligt översatt av Hans Johansson. Men eftersom jag inte är bevandrad i originalspråket eller ens har sett boken på originalspråk kan jag naturligtvis inte avgöra det bortom minsta tvivel. Det är extremt mycket sodomi och jag räknar med att det är minst lika mycket i del 3 och 4. Det verkar vara något av De Sades visitkort men man måste ändå se bortom de ytliga sexuella beskrivningarna om man ska ha fullt utbyte av boken. Det finns också mycket filosofiska tankar att bearbeta långt efter att man har läst den. Och en sak är säker: den lämnar ingen oberörd!