Bengt Sändh – Cornelis i mitt minne

Utgiven av: Big Bok

ISBN: 9789185499328

Det här är i särklass den roligaste bok jag har läst om Cornelis Vreeswijk. Jag har visserligen inte läst så mycket och så där rysligt mycket finns det väl heller inte att tillgå men den här känns mycket ärligare och mindre politiskt korrekt än de andra. Bengt Sändh gör heller inte anspråk på att det ska vara en biografi i vanlig mening och resonerar som så att det behöver man inte skriva om, för det finns redan andra som har gjort det! Det finns diskografier och biografier som beskriver honom nästan från födseln och åtminstone fram till hans död.

Till skillnad från dem är det här en serie självupplevda händelser som redogörs. För min egen del fick jag en mycket större inblick i personen Cornelis efter den här boken. Anekdoter som roar väldeliga men som också målar upp en bild av hur han egentligen var utanför scenen. Nu har man förstås inget annat att gå på än att Bengt Sändh påstår att det han skriver är sant men min uppfattning om författarens integritet på det planet är bergfast. Är det någon som inte skulle hyckla så är det just Bengt Sändh!

Och på tal om det så är det ju inte bara en bok där man får krypa under skinnet en smula på Cornelis. Eftersom Bengt och Cornelis var kollegor vid tiden när det begav sig får man förstås en hel del information om Bengt själv också, det är alltid trevligt och det torde finnas betydligt färre skrifter om denne mans trubadurskap än om Cornelis dylika! Detta innebär förstås också att man får sig lite till livs om flera personer som också umgicks i samma kretsar. Finn Zetterholm, som Bengt Sändh gjort ett par skivor tillsammans med, till exempel några gånger. Självklart har ”Skepparn” Cervin en självklar plats då vispråmen Storken är central i berättelsens begynnelse.

Men det utelämnas också sådan som vi kanske inte har någon större glädje av att veta. Sådant som avslöjar prekära situationer och liknande för tredje man. Jag är visserligen nyfiken på dessa utelämnade namn men samtidigt tycker jag att det är helt rätt att de får förbli anonyma. Sprit och amfetamin är ett ämne som är närvarande nästan hela tiden. I synnerhet det förstnämnda och jag kan tala om att det är inga små mängder alkohol som det talas om! Det är inte undra på att det gick åt helvete med levern.

Det är en synnerligen lättläst bok. Den är skriven på ett ganska rättfram språk men innehåller stundom lite ovanliga, eller gammaldags ord. Personligen tycker jag bara att det är charmigt, det ger en äkta känsla av Bengt Sändh som väl alltid har uttryckt sig lite speciellt i sina visor. Jag tror det tog mig två dagar att läsa ut boken, det var svårt att lägga ifrån sig den och den är inte särskilt tjock heller. Det är runt 150 sidor mellan pärmarna och i och med att det oftast är ganska korta händelser som beskrivs är det faktiskt en del blansksidor i den också. Varje nytt kapitel startas på udda sidor, alltså till höger på ett nytt uppslag.

Jag rekommenderar boken starkt, enda nackdelen med den är att den är så svår att hitta…