måndag 27 april 2015

KG Johansson – Africka


KG Johansson har, i samtliga av de böcker jag har läst av honom, haft en innovativ approach till den historia han vill berätta. Africka är inget undantag. Det är en berättelse som till de yttre består av utomjordiskt besök, en invasion rent av, men som i grund och botten handlar mera om att våld inte låser problem. Det är så jag tolkar det i alla fall. Och det är precis det som är bra med böcker som denna, det finns möjligheter att tolka. Jag gillar det, det är det som gör det lilla extra i en science fiction berättelse. Det finns i vanlig ordning också referenser till musik och rock i någon form. Vi får inte glömma att KG var Sveriges förste professor i rockmusik!

Det finns också referenser till den konstform som jag brinner allra mest för, nämligen film. Det är kanske inte så jättemånga men känner man till referenserna han trevar ut får historien helt klart ytterligare en dimension.

När det gäller det språkliga har jag egentligen inga synpunkter. Eller jo, det är klart att jag har det, men inga allvarliga punkter. Kapitlen är oerhört korta, några av dem ryms på en enda sida och jag kan inte låta bli att fundera över varför KG har valt den linjen. Det är 79 kapitel uppdelade på 268 sidor. Det innebär att det väldigt sällan är något problem att hinna läsa ut ett kapitel vid varje lästillfälle. Det är förstås bra! Men det innebär också att man inte riktigt får samma sug efter att läsa vidare. Det blir inte riktigt lika spännande på nåt sätt.

Först tänkte jag att det var ett experiment, att bara skriva ett kapitel om dagen eller så. Men sen förkastade jag den idén. Att bara skriva ett kapitel om dagen skulle alltså innebära att det skulla ha tagit ett och ett halv år att skriva denna och det tror jag inte riktigt på. Det är förstås en lång produktionstid att skriva en bok, men bara själva skrivandet av den här typen av historia tror jag inte ligger inom det tidsspannet.

Det finns också gott om finurligheter längs vägen, et brukar det göra i KGs böcker. Det är egentligen mest smågrejer som kanske inte har någon egentlige betydelse men som förhöjer nördkänslan när man läser. Ja, jag erkänner gärna att jag är en nörd i de här sammanhangen. Till exempel så heter en karaktär i boken Amabo och är USA:s president. Vill du ha en ledtråd? Vad blir Amabo baklänges?


Allt som allt tog den här boken mig väldigt lång tid att ta mig igenom. Det är inget snack om den saken. Att enbart anklaga det som står mellan pärmarna för den saken skulle dock vara tämligen orättvist eftersom den största anledningen är av privat natur. Jag gillar boken, men det är inte det bästa av KG Johansson som jag har läst!